Redan i den inledande ledarkrönikan tar Bella upp det spännande ämnet feminism. Hon är glad att hon bor i Sverige där vi kommit långt i jämställdhetsarbetet men påpekar att det fortfarande återstår mycket att göra. "I det här numret har vi ett stort reportage om ordet feminism som ju väcker så många känslor", skriver Bella. Eftersom feminism kan kännas obekvämt och "många har känt att det har varit svårt att kalla sig för feminist" just därför, har Egoboost-redaktionen tagit på sig den utmanande uppgiften att "uppdatera feministen till 2.0 så att begreppet ska passa alla."
Vad har då tillkommit, vad är det som är "nytt" i Egoboost-redaktionens feminism? Döm själva efter vad de skriver under rubriken "Den nya feministen":
- slopar jantelagen och står för sina åsikter
- ser sig själv som en stark, handlingskraftig individ med stort egenvärde
- samarbetar med andra grymma människor och inser att tillsammans kan vi uppnå jämställdhet mellan könen
- kräver lika lön för samma arbete
- inser sitt eget värde både privat och på arbetsmarknaden
- tar ansvar över sitt eget liv och vågar ställa krav på människorna i sin omgivning
- ser de strukturella, sociala och kulturella orättvisorna och vill göra något åt dem
Det här är alltså Egoboost-redaktionens definition av "den nya feministen", skrivet med snitsigt typsnitt i rosa rutor. Då undrar jag direkt: hur var "den gamla feministen"? Här kan man ju lätt ledas att tro att "den gamla feministen" inte vågade stå för sina åsikter, såg sig själv som en svag individ som var beroende av andra, vägrade samarbeta och inte trodde att jämställdhet var möjligt, tyckte att man skulle få olika lön fast man gjorde samma arbete, ansåg sig vara värdelös både privat och på jobbet, inte tog ansvar för sitt liv och aldrig ställde krav, och struntade i/blundade för orättvisor och aldrig gjorde något åt dem.
Varför gör Egoboost-redaktionen så här? Är de verkligen så historielösa att de inte ser att detta är precis det som de så ofta hånade och kritiserade "gamla feministerna" står för? Ursäkta den grova formuleringen, men så dum kan väl ingen människa vara? Nej, svaret står nog snarare att finna i ett litet stycke på föregående sida.
"Samtidigt råder det idag en ovilja bland unga tjejer att identifiera sig med begreppet feminist. Många förknippar begreppet med något omodernt, aggressivt och ibland hatiskt. Vi vill lyfta fram en ny feminism. En feminism där politisk bakgrund, kläder eller umgängeskretsar spelar mindre roll och målet och lösningar får större plats." (min markering)Aha, så det är DÄR skon klämmer. Precis som många andra förknippar alltså Egoboost-redaktionen feminism med bilden av feminister. Feminister tycker att män är djur, vägrar raka benen, snusar och lever i lesbiska kollektiv (vill bara påpeka här att jag inte har något emot folk som snusar, lever i lesbiska kollektiv eller inte rakar benen - har dock lite svårt för dem som per definition hatar halva mänskligheten). Feminister är högljudda, jobbiga, småaktiga, oattraktiva, extremvänster och störiga. De tjatar om att man borde slopa ordet "man" ur språket, kräver kvotering och vill byta ut Herr Gåman mot Fru Gåman. De är helt enkelt en nagel i ögat på vårt "ändå hyfsat jämställda" samhälle.
Egoboost-redaktionen vill alltså distansera sin "nya feminism" från bilden av den "gamla feministen" som är "omodern, aggressiv och ibland hatisk". Är lika lön för samma arbete omodernt? Är det aggressivt att våga ställa krav på andra människor? Är man hatisk om man påpekar sociala, strukturella och kulturella orättvisor? Är man jobbig och störig om man inser sitt eget värde, står för sina åsikter och vägrar låta sig köras över? Kanske. Så kanske är Egoboost-redaktionen egentligen genier. För kanske måste en tjejtidning presentera budskapet i rosa rutor för att det inte ska sticka folk i ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar