Hur man mest effektivt spottar på kvinnor

Jag har aldrig sett ett tydligare och mer konkret exempel på könsmaktsordningen än den här artikeln från Västerbottens Folkblad. Tre killar har alltså hållit fast en tjej, tvingat isär hennes ben och sedan kört in en glasflaska i hennes underliv. Ändå frias de från åtalet om våldtäkt, eftersom tingsrätten menar att det faktum att hon höll ihop benen kunde tolkas som ett tecken på blygsamhet eller tveksamhet. Vidare säger tingsrätten att det var "omdömeslöst" att föra in en glasflaska i hennes underliv men att det inte fanns något uppsåt att skada, och de slutade när de såg att hon började blöda. Hm. Det finns ett antal logiska luckor i det här resonemanget:

1. Det verkar alltså ställt bortom rimligt tvivel att tjejen blivit fasthållen och att hennes ben tvingats isär. Redan där borde någon form av varningsklockor börja ringa, eftersom det uppenbarligen skett mot hennes vilja.
2. Jag vet inte hur man är funtad om man tror att en person egentligen vill få en glasflaska intryckt i underlivet men är för blyg för att säga det. Och om killarna hade kunnat tolka hennes beteende som tveksamhet borde de inte ha fortsatt – det krävs ingen mega-EQ för att förstå det och därför borde det tala till killarnas nackdel och inte till deras fördel.
3. Det var alltså tre killar mot en ensam tjej, men det verkar inte ha varit en faktor i bedömningen av det här fallet. Jag tror inte att någon skulle ha vågat göra särskilt mycket motstånd i en situation där man blir fasthållen och tvingad och dessutom befinner sig i numerärt underläge.
4. Tingsrätten väljer ordet "omdömeslöst" för att beskriva killarnas handlande. Det känns inte riktigt bra. "Omdömeslöst" känns ungefär som att de har gjort ett busstreck enligt "boys will be boys"-mentaliteten, men det handlar faktiskt om en annan människa vars hela liv och självbild kan ha tagit allvarlig skada. "Omdömeslöst" kan inte på något sätt omfatta innebörden av vad de har gjort och att tingsrätten väljer att beskriva en regelrätt våldtäkt som "omdömeslöst" handlande från våldtäktsmännens sida förminskar betydelsen av det inträffade till i princip noll. Jag spyr.
5. Det fanns enligt tingsrätten inte något uppsåt att skada, vilket jag antar att de grundar på att killarna slutade när tjejen började blöda i underlivet. Jamen herregud vad snällt av dem. Verkligen hyvens. Så om tjejen inte hade börjat blöda hade det alltså varit helt okej att fortsätta för att de inte rimligtvis hade kunnat förstå att de skadade henne?

Allt som allt är det här ett typiskt exempel på den våldtäktskultur vi lever i. Tingsrättens bedömning av det här fallet stinker kvinnohat lång väg, och reflekterar ett synsätt som säger att tjejer menar ja när de säger nej och måste övertygas om att de vill ha sex eftersom de är för "blyga" för att be om det. Den visar att en kvinnas nej inte betyder någonting och bidrar till att inskränka vår rörelsefrihet, vår sexualitet och våra liv. Den säger rakt ut att problemet här inte är att män våldtar utan att kvinnor blir våldtagna, och att det ligger på vårt ansvar att inte bli det. Med samhällets goda minne utgör den här sortens händelser den yttersta garanten för könsmaktsordningens fortlevnad – hotet om våld. Människor frågar sig varför feminism behövs när vi är så jämställda i Sverige, och här har ni svaret.

Vem skall ta kampen?

Jag och Johanna talades vid idag på lunchen. Konversationen rörde sig kring välkända teman såsom antifeminism och dess problematik, men även kring normavvikande och hegemonisk maskulinitet.

Vi landade någonstans i en diskussion kring vem som skall driva kampen om feminism; med frågor som jämställdhet och ett jämlikt samhälle för alla oavsett etnisk tillhörighet, ålder, funktionalitet, könstillhörighet, sexualitet, klass etc.

När en talar med antifeminister eller s.k. "jämställdister" som menar på att: "Nu har jämställdheten ändå gått för långt!" tycks retoriken skrämmande ofta röra sig i ett slags diskussionsvakuum där argumenten blir ett ologiskt kontextjämförande. Varför inte förtydliga mina tankar, med att nämna klassikern: "Feminismen är förlegad, Sverige är ju redan jämställt. Tänk på kvinnorna i Saudiarabien istället!". Det är både kontraproduktivt och sammanhangsfrånkopplat att yttra sig på detta vis. Att motverka patriarkala strukturer i sin helhet, vilket feminismens största strävan ändå måste sägas vara, inbegriper absolut ett kritiskt förhållningssätt till alla samhällen där patriarkat florerar som genomsyrande maktstruktur. Särskilt om en tar den moderna, poststrukturella, teoretiska feminismen i anspråk. Det är också där skon klämmer, i ovan nämnda argument: Ända från antiken till nutid har en övervägande majoritet av styrelseskick och kulturer, globalt sett, varit impregnerat av patriarkala värderingar. Detta har gett sig i uttryck genom misogyna strukturer, med förtryck och diskriminering som sin yttersta och tydligaste konsekvens.