Abort ska vara en rättighet om du frågar mig

Inlägg som Linns förra om abortdebatten på Irland är en typisk grej som verkligen gör mig upprörd. Visst, man kan debattera om exakt när en liten cellklump faktiskt blir en människa, och man kan vara kritisk mot att abort av en del kvinnor medvetet och avsiktligt används som en preventivmetod. Men att helt förbjuda aborter är helt värdelöst. De direkta, praktiska konsekvenser detta får är att folk antingen gör illegala aborter och därmed utsätter sig för onödigt stora hälsorisker, eller att de måste resa utomlands för att göra abort vilket av ekonomiska skäl inte är möjligt för alla.

"Men det är väl bara att låta bli att bli gravid! Använd kondom, liksom." Ja, det är ett sätt att se på saken. Och jag tycker visst att man t.ex. i skolan måste prata mer om hur man skyddar sig när man har sex och om attityder. Abort ska inte vara något oproblematiskt som man gör en gång i månaden för att man inte pallar skydd. Men att förbjuda abort är en förlängning av en mer genomgripande idé om sexualitet. Ett förbud mot abort gör nämligen att det yttersta ansvaret läggs på kvinnan - det är hon som måste se till att inte bli gravid, för hon är den som ställs inför det inte så lockande valet att antingen göra en illegal och potentiellt hälsofarlig abort, eller betala för att åka utomlands för att genomgå en medicinskt korrekt behandling om hon skulle bli det. Kvinnan måste alltså ta konsekvenserna av både sina egna och mannens handlingar, ta ansvar för båda parters sexualitet. Någon fler än jag som känner ett mycket tungt ansvar läggas på alla stackars bi-/heterotjejer från det att de gör sin nervösa debut? Herregud, det är ju bara en trött reproduktion av samma gamla vanliga sexualsyn - kvinnan måste hålla på sig och slå vakt om sin sexualitet, för hon är den som kan ställas till svars för dess konsekvenser.

Förbud mot abort inskränker kvinnors möjligheter till en fri sexualitet. Och enligt mig är det bättre att ett barn föds önskat, efterlängtat och välkommet istället för att man ska tvingas ta emot det vid en tidpunkt i livet där det verkligen inte är lämpligt. Abort ska inte vara standardlösningen - jag tycker verkligen att man ska undvika att bli gravid om man inte har planerat det - men att ha den möjligheten gör att lite av ansvarsbördan försvinner. Kvinnor föder barn, så är det, men det ska inte FORTSÄTTA användas som ett sätt att straffa oss. Vi har också rätt att ligga runt precis hur mycket vi vill, och även om det alltid kommer vara kvinnor som löper risk att bli gravida när de inte har planerat det så måste det finnas en väg ut som inte förutsätter att man har pengar eller är villig att riskera sin hälsa. Abort är för fasen en rättighet som säkrar kvinnors rätt till sina kroppar och sin sexualitet! Om jag var miljonär skulle jag göra allt för att stötta pro choice-rörelsen på Irland.

Pro choice-aktivism i Irland

Det händer en del intressanta saker inom pro choice-rörelsen här på min lilla gröna ö. Aktivismen kring frågan har pågått under flera år men med få framgångar, exempelvis har det fortfarande inte lagstiftats ordentligt kring kvinnors rätt till abort när kvinnans liv är i fara på grund av självmordsrisk, en fråga som aktualiserades av Fallet X. Rättegången firade nyss sitt 20-årsjubileum, och fortfarande har inget hänt. Enligt teorin är det lagligt att genomföra abort i Irland om kvinnans liv är i fara, men i praktiken är lagstiftningen kring det hela så otydlig att det inte finns någon läkare som skulle införa ingreppet utan att riskera åtal. När det handlar om kvinnor vars foster diagnosticerats med en åkomma som anses "ej kompitabel med liv" (finare sätt att säga att barnet antingen kommer att dö innan, under eller strax efter födelsen) har inte heller tillgång till abort i Irland, utan får vackert finna sig i att antingen resa utomlands för en abort eller låta graviditeten fortgå till naturen gör sitt, båda sjukt traumatiserande och plågsamma alternativ men där de flesta nog väljer det förstnämnda.

Den senaste tiden har dock pro life-organisationen Youth Defence har en enorm kampanj som på ett helt fruktansvärt sätt skuldbelägger de kvinnor som valt att genomföra en abort, och påstår att det alltid finns "ett bättre svar". Reaktionen från pro choice-rörelsen lät inte vänta på sig, och även många som inte tagit ställning i frågan tycker att Youth Defence tagit det hela ett steg för långt genom att tapetsera affischtavlor, spårvagnar och tågstationer över hela stan med sin propaganda. Har till och med hört att det finns en på väg mot flygplatsen, liksom för att gnida lite extra salt i såren på de kvinnor som varje dag reser iväg för att genomgå ingreppet.

I tisdags var jag på en öppen diskussion om pro choice-aktivism, vilket gav en väldigt intressant inblick i den politiska situationen kring frågan. De flesta politiker väljer att hålla tand för tunga oavsett sina egna privata åsikter på grund av risken att pro life-lobbyn skulle sparka upp en skitstorm mot den som uttrycker "fel" åsikt. Kanalerna för att nå ut med ett pro choice-budskap är dessutom något kringskurna, dels på grund av bristen på pengar (eftersom vi till skillnad från pro-lifearna inte har amerikanska miljonärer som sponsrar oss,  men känner du någon villig är det bara att hojta till) men även på grund av den influens som katolska kyrkan har i samhället vilket gör det minst sagt knepigt att nå ut med pro choice-vänlig information på exempelvis skolor.

Var på ytterligare ett möte ikväll, vi håller på att dra ihop en workshop/planeringsdag den 28 Juli där tanken är att vi ska fundera ut idéer på aktioner som kan genomföras för att väcka medvetenhet kring frågan, tyvärr kommer jag vara i Sverige (eller ja, det är väl skitkul men synd att jag missar eventet) det datumet men det lär finnas mer att involvera sig i när jag kommer tillbaka. Fortsättning följer...