Jag har kollat på SVTs nya dokumentärserie “Bästa sändningstid”. Ikväll handlade det om mansrollen som presenteras inom USAs tv-bransch. Kärnan i avsnittet var att mannen inom tv har gått från att vara “kung” i sitt “slott”, till att vara mer kluven och konfliktdrabbad.
Det är alltså hoppet från 50-talets “Pappa vet bäst”-syndrom till ett avståndstagande från en allvetande patriark, som ses som ett stort framsteg – revolutionerande. Mannen i huset vet inte längre bäst, utan han klantar sig, är osäker och visar en sårbar sida av sig själv.
På IMDb står det om detta avsnitt att “In the 1990's and beyond, the post-feminist era made the man at home more undefined”.
Jag vet inte riktigt vad det är det här programmet försöker förmedla – att en postfeministisk era förändrat mansrollerna på tv?
Bullshit.
Jag kan förstå det revolutionerande med män på tv som inte vet bäst, utan gör fel och klantar sig. Jag fattar det. Men det är jävligt få serier på tv som inte är uppbyggda av traditionella könsroller. Jag börjar dessutom bli less på konceptet med den “idiotiske mannen”. Han vet inte längre bäst, men han är samtidigt helt oduglig på det mesta som handlar om hemmet, relationer till sina barn och framförallt till sina fruar.
Fruarna. Om man förfäras över kvinnans roll i hemmet fram till 60-talet – hur hon kuvades och förtrycktes av sin man, men accepterade detta som sin roll – varför är de flesta kvinnor på tv tillsammans med idioter som ljuger för dem, jävlas, förstör och vägrar hjälpa till hemma?
Fine, det kanske är jag som inte fattar det roliga med detta. Jag som är överkänslig. Eller så är jag inte det, utan det handlar om att allt som presenteras med glimten i ögat är okej. JA, det är det ibland, men det här är ju i princip det enda som visas på tv!
Ständigt kampen mellan könen. Mannen vs kvinnan. Kvinnan är den stabila, den tråkiga, och mannen är idioten som hela tiden går emot sin fru och hennes dumma, tråkiga regler.
På vilket sätt är detta färgat av en post-feministisk anda? I just don’t get it. Alltid denna könskamp. Alltid dessa motpoler. Alltid dessa smarta, snygga kvinnor som hänger med världens pucko.
Det är alltså hoppet från 50-talets “Pappa vet bäst”-syndrom till ett avståndstagande från en allvetande patriark, som ses som ett stort framsteg – revolutionerande. Mannen i huset vet inte längre bäst, utan han klantar sig, är osäker och visar en sårbar sida av sig själv.
På IMDb står det om detta avsnitt att “In the 1990's and beyond, the post-feminist era made the man at home more undefined”.
Jag vet inte riktigt vad det är det här programmet försöker förmedla – att en postfeministisk era förändrat mansrollerna på tv?
Bullshit.
Jag kan förstå det revolutionerande med män på tv som inte vet bäst, utan gör fel och klantar sig. Jag fattar det. Men det är jävligt få serier på tv som inte är uppbyggda av traditionella könsroller. Jag börjar dessutom bli less på konceptet med den “idiotiske mannen”. Han vet inte längre bäst, men han är samtidigt helt oduglig på det mesta som handlar om hemmet, relationer till sina barn och framförallt till sina fruar.
Fruarna. Om man förfäras över kvinnans roll i hemmet fram till 60-talet – hur hon kuvades och förtrycktes av sin man, men accepterade detta som sin roll – varför är de flesta kvinnor på tv tillsammans med idioter som ljuger för dem, jävlas, förstör och vägrar hjälpa till hemma?
Fine, det kanske är jag som inte fattar det roliga med detta. Jag som är överkänslig. Eller så är jag inte det, utan det handlar om att allt som presenteras med glimten i ögat är okej. JA, det är det ibland, men det här är ju i princip det enda som visas på tv!
Ständigt kampen mellan könen. Mannen vs kvinnan. Kvinnan är den stabila, den tråkiga, och mannen är idioten som hela tiden går emot sin fru och hennes dumma, tråkiga regler.
På vilket sätt är detta färgat av en post-feministisk anda? I just don’t get it. Alltid denna könskamp. Alltid dessa motpoler. Alltid dessa smarta, snygga kvinnor som hänger med världens pucko.
