Om att komma ut

Oerhört fint, tänkvärt och personligt första sommarprat, av den nyutkomna Anja Pärson. I väntan på ett samhälle; där man som vare sig offentlig person eller ickeoffentlig person - någonsin skall behöva känna ångestladdade känslor inför att vara öppen med sitt partnerval - kan man blott glädjas åt de offentliga människor som faktiskt tar steget.

I egenskap av idol eller förebild för minderåriga, utgör man ett fantastiskt gott exempel på att det faktiskt är möjligt, att göra livsval som inte följer den normativa stigen. Att fler och fler offentliga personer väljer att klarlägga och uttala sin normavvikande läggning, bidrar i förlängningen till en normalisering och ett ickeexotifierande av just: avvikande läggningar.

Trots detta, känner jag även en enorm sorg, över att uttalandet av läggning, just är så pass exotiserande idag. Genom att komma ut - är man också öppen om, att man är annorlunda. Men vad betyder annorlunda? Och på vilket sätt, skiljer sig en samkönad kärlek från en ickesamkönad? Finns det ens någon korrelation mellan homosexualitet som företeelse och homosexuella som grupp? Givetvis skall man aldrig generalisera - ty vi är alla individer. Och just därför, är min poäng med hela inlägget det faktum: att jag dels känner glädje inför Anjas val att komma ut, och det perfekta sättet hon valde att göra det på. Men det viktigaste av allt, som man ej bör förglömma:

I en perfekt värld - skulle ingen behöva komma ut. I en perfekt värld - skulle alla accepteras för sina olikheter. Sexualitet är sällan intressant för någon mer, än för en själv. Man gör själv sina egna val, och vi lever i en synnerligen sjuk värld - där man som homosexuell förväntas vara tacksam när heterosexuella kommer fram till en och yttrar: "Vad coolt att du är öppet homosexuell - jag har inget emot homosexuella, bara så du vet! Min morbror är det, så jag växte upp med homosexualitet. Så jag tycker att det är helt okej!"

För alla vet ju: Att mitt värde endast existerar om någon annan bekräftar det...

Eller hur var det nu igen...


Nåväl, god midsommarhelg till er, och till Anja och hennes chey Filippa (obs, det är inte jag!!!). Och helgens tips: om någon i din närhet är hbtq: uppmärksamma det inte som att det vore en grej. För det är det ta mej fan inte.

Kvotering vs kompetens - inte riktigt så enkelt

Tanja Suhinina har skrivit ett intressant inlägg om argumentet kompetens i kvoteringsdebatten.

Kvoteringsfrågan är ju en av de mer komplicerade frågorna inom jämställdhetsdebatten. De flesta kan ju skriva under på att jämställdhet är något bra och eftersträvansvärt men när det handlar om att kvotera in personer av det underrepresenterade könet (vilket i debatten oftast handlar om kvinnor i mansdominerade yrken) börjar många skruva på sig, av olika anledningar. Personligen är jag kluven, å ena sidan känns kvotering ibland som den enda sättet att bryta könssegregationen på arbetsmarknaden, å andra sidan känns det lite olustigt eftersom kvotering implicit antyder att kvinnor (som frågan oftast handlar om) inte klarar sig själva eftersom vi måste införa särskilda regler som underlättar för dem och att det därmed är olika villkor som råder för könen och skdjfhskdgsgsghdgshs den feministiska paradoxen. Tanja Suhininas text tar upp frågan om vad kompetens egentligen är och visar att det inte är så enkelt som kvoteringsmotståndarna vill få det att låta.

Dagens Tips

Skall bege mig mot Hufvudstaden - monarkins säte - i helgen och därmed också göra ett kärt återbesök till Sveriges kanske bästa bokhandel: Hallongrottan.
Benägen vid Hornstull, och alltid värt ett besök. Bortsett från den trevliga personalen kan man gotta sig i diverse lektyr av olika slag; facklitteratur, seriealbum, skönlitteratur, tidskrifter m.m. Med gemensam nämnare: att litteraturens ämnen berör feminism, HBTQ, klass och etnicitet.

Det finns även lite annat smått och gott i butiken; filmer, tishor etc.

En kan konstatera det tråkiga i att en sådan butik inte finns tillgänglig i det annars så feministiska Umeå (eller jag vill väl naivt tro att många är medvetna här. Men det kanske bara är jag som hänger i sådana kretsar - den tråkiga sanningen), men håll ut god vänner och kära läsare. Om några år har jag med flera styrt upp ett liknande projekt, det vågar jag lova! Den som väntar på något gott...

En kan även, i väntan på att mitt/vårt eget feminist-vegan-häng-ställe styrs upp i Umeå; konsumera feministisk litteratur via hallongrottans egen webbshop. Den hittar ni via hemsidan:

http://www.hallongrottan.com/


Njut av det vackra junivädret och häggens ljuva doft!

Retuscherad reklam? Eat this!

Det finns en fenomenal blogg (eller vad heter det?) på tumblr som heter Escher Girls, som lägger upp bilder på tecknade kvinnor i anatomiskt omöjliga, "sexiga" poser. För det ÄR fysiskt omöjligt att för en kvinna att visa rumpan och brösten framifrån samtidigt i samma bild. Jag testade och det går inte. Fast det klart, jag är ju ingen superhjältinna.

Man kan argumentera att tecknade serier är överdrivna åt alla håll (jag tror inte att det är möjligt för en man att se ut som seriehjältarna heller), men det är så uppenbart att kvinnor i serier är tänkta som "ögongodis" åt läsarna, eftersom de flesta som läser serier - här i västvärlden - är män och killar. Och en sak som är väldigt viktig att komma ihåg är att exponering av kvinnor och exponering av män inte är samma sak. Män blir inte "sexobjekt" på samma sätt som kvinnor, eftersom män och kvinnor inte har samma position i vårt medvetande. En lättklädd man i en kalsongreklam och en lättklädd kvinna i en trosreklam är inte samma sak, även om det är lätt att tro det. Vad beror detta på? Jo, på att kvinnor inte kan ge män samma bekräftelse som män kan ge kvinnor (och för den delen andra män). Eftersom män är det dominerande könet i vårt kollektiva medvetande är bekräftelsen från en man mer värd än bekräftelsen från en kvinna. Syftet med exponering, till exempel i reklam, är detsamma för båda könen - en mans bekräftelse - och eftersom vi också lever i ett väldigt heteronormativt samhälle söker kvinnan bekräftelse genom att vara sexuellt attraktiv. Män visar sig istället starka, tuffa, rika, mäktiga, i syfte att vinna respekt från andra män - inte attrahera dem.