Ja, varför feminism?

Tänkte nu ge mitt eget, högst personliga, svar på frågan som ställs varje gång någon besöker bloggen; "varför feminism?". Varför är jag feminist? Jag, en helt vanlig 20-årig tjej som aldrig varit politiskt aktiv? För mig är feminism något som går bortom politiska ideologier. Feminism är inte luddigt eller spretigt. Det är inte en sektliknande ideologi som lär ut att män är djur. Den kräver inte lesbianism eller att man underkastar sig utseende- och beteendemässiga regler. Feminism handlar om mänsklighet. Att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i livet och samhället. Det låter som demokrati, eller hur? Men där demokratin ser till de formella rättigheterna ser feminismen de mekanismer som gör att människor förblir ojämlika, trots att de rent lagligt sett har samma rättigheter. Feminism ser diskriminering som baseras på kön, sexualitet, ras och även funktion. Feminism är obekvämt för att den påpekar en sanning som vi inte vill höra, en verklighet där den jämställdhet vi är så stolta över knakar i fogarna.

Jag är feminist för att jag tycker det är fel att det finns länder där homosexualitet är belagt med dödsstraff. Jag är feminist för att jag tycker det är fel att unga flickor könsstympas som ett sätt att kontrollera deras sexuella liv. Jag är feminist för att jag tycker det är fel att kvinnor ska behöva vara rädda för att gå ute ensamma på kvällarna, för att jag tycker det är fel att pojkar fostras in i en mansroll som domineras av våld, för att jag tycker det är fel att kön, sexualitet, ras och funktion spelar roll för hur andra uppfattar en människas värde. Jag är helt enkelt feminist för att allt annat vore hyckleri.

Det jämställda Sverige

Det finns nästan ingen debatt eller diskussion om jämställdhet som inte tar upp det faktum att vi svenskar lever i ett av världens mest jämställda länder. Det faktumet räcker för många. Sen är de nöjda. Wöhö, livin’ the dream! Jämställdhet for everyone!
     Sen när det kommer någon gnällig jävel (feminist) och säger ”men vi är inte alls jämställda!”, blir denne utpekad som värsta party poopern och alla tar illa vid sig. Hur kan man tala illa om den gamla, fria, fjällhöga norden – det vänaste land uppå jorden?

Varför blir alla så pissed och tycker att man är tjatig?

Sverige är en demokrati, och det är vi alla stolta över. Men Sverige är också ett patriarkat. (Om det finns ett ord jag är less på så är det patriarkat, men nu är det ett faktum.) Att ett land både är en demokrati och ett patriarkat är lite av en paradox eftersom demokrati = makt åt alla, och patriarkat = manligt dominerat samhälle.
     För att dessa två ska gå ihop krävs det att män som grupp ses som relativt könslös och allmängiltig. (Vilket man kan märka i t. ex både engelskan, svenskan och franskan. När man refererar till en könsblandad grupp människor eller en person som kan vara både man och kvinna, tenderar man att använda ett maskulint ord för att sammanfatta det hela.)
     I en demokrati är alltså kön irrelevant. Människor får sina jobb baserade på kompetens och inget annat, föräldrar baserar sitt föräldraskap enbart på sunt förnuft och naturlig biologi, och kvinnors respektive mäns arbetsuppgifter baseras endast på effektivitet.

But wait a minute!