En efterlängtad upprättelse för transsexuella

Med anledning av detta:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/konsbytare-stammer-staten-for-tvangskastrering_7811250.svd


Låtom oss hurra,  att Sverige i egenskap av världens "mest jämställda och humana demokrati" tar ett steg bort från de medeltida yttringarna. När myndigheter och pappa staten kan inse det faktum, att sterilisering (bara att skriva ordet får mig att få kväljningar psykiskt - detta att ta makt över någon annans kropp...) inte hör hemma i ett modernt och framåtsträvande samhälle.

Men glädjen är inte enbart njutbar. Den samhälleliga kontexten kvarstår; en syn som inte inkluderar normavvikande gällande kön och könsidentitet. Åtminstone rent socialt. Transpersoner är en grupp som ofta hamnar i skymundan när det talas om diskriminering. En må tycka, att homosexuellas juridiska historia i Sverige pinsamt nog har varit så kort som: avskaffandet av sjukdomsepitetet efter stormandet av Socialstyrelsens trappa - 1979. Förbud mot att diskriminera homosexuella föreskrevs 1987. Partnerskapsregistrering lagstiftat 1995. Vad finns det likastädes att tala om, gällande historien för transpersoner? Socialstyrelsen avskaffar diagnosen transvestism - inbegriper att transvestism ej längre anses vara en psykisk störning. År 2009. Transpersoner inkluderas i svensk lagstiftning mot diskriminering. År 2009.

Tack Västerbottenskuriren för att du ”ger vatten till kvarnen” gällande fördomar kring våldtäkter

Den 11 december 2012 såg Västerbottenskurirens framsida ut så här:

Rubriken tillhör en artikel gällande ett brottsmål där en man 2010 blev dömd till 2års fängelse för våldtäkt. För några månader sedan, när mannen tjänat av sitt straff så erkänner offret att hon ljugit om våldtäkten och gick själv med detta till polisen. Kvinnan delgavs misstanke om falsk tillvitelse men förundersökningen lades ner eftersom historierna kvinnan lämnat inte går ihop. Kammaråklagare Andreas Bogseth säger till VK att det inte är visat att hon bortom rimligt tvivel gjort sig skyldig till det här brottet. Till VK säger kvinnan att det här visar hur lätt det är att anmäla någon för våldtäkt och få denne dömd genom att ljuga.

Förstå mig nu rätt, jag menar inte att det är fel av VK att lyfta den här typen av fall till allmänhetens kännedom. Det ska påvisas när fel begås inom rättssystemet, vilket det kanske inte ens gjorts, det återstår att bevisas eftersom den dömde våldtäktsmannen tänker begära resning i målet. Det jag reagerar på är dock den ensidiga rapportering som sker kring våldtäktsfall. Den här typen av artiklar är lätta att skriva för, ni ser kvinnor ljuger om våldtäkter och de stackars männen är oskyldigt anklagade. Eller rapportering gällande kvinnans skuld när en våldtäkt faktiskt har begåtts.

Det kvinnan säger till VK om att det skulle vara lätt att anmäla våldtäkter och att få gärningsmännen fällda synar jag när våldtäkt i samhällets ögon är bland det skamligaste en kan utsättas för och jag tror därför att det inte är många som med lätthet går till polisen som kommer att ifrågasätta ens klädsel, levnadsstil och personlighet när de anmäler att de utsatts för våldtäkt. När en blivit utsatt för ett sexualbrott av någon bekant eller i en nära relation i det egna hemmet, vilket är under vilka förhållanden de flesta sexualbrott sker, så kanske det trots allt är lättare att inte anmäla. Västerbottenskuriren kanske borde uppmärksamma mörkertalen gällande våldtäkter och sexualbrott överlag samt problematiken gällande behandlandet av våldtäktsoffer både i förhör och rättegång när de väljer att publicera en artikel likt den ovan för att inte ge allt för mycket vatten till kvarnen gällande alla fördomar som råder när det kommer till våldtäktsmän, våldtäktsoffer och sexualbrott.

Är könsmaktsordningen verkligen av naturen given?

Nyligen läste jag en krönika av Nanna Johansson som publicerades i tidningen ETC Malmö 20120525:  Klicka här för att läsa den.

I krönikan diskuterar Nanna det faktum att hon är trött på att många slänger sig med frasen att Sverige är världens mest jämställda land, vilket hon menar inte stämmer. Nanna menar att Sverige är ett jämställt land om en jämför med andra mindre jämställda länder men för den sakens skull menar hon att vi inte behöver nöja oss bara för att det finns andra som har det värre. Hon vill inte nöja sig med att Sverige är mer jämställt än andra länder, hon vill att Sverige ska vara ett av alla jämställda länder. När jag läst klart krönikan scrollar jag ner i kommentarsfältet och läser detta:

"Jakob 02:14 9 aug 2012 

Bra krönika, enkel men slående. Dock klär du bara din missnöjdhet med en gnutta humor för att faktiskt konstatera att sverige än en gång redan är ett jämställt land. Man kan inte läsa din text utan att för en sekund sluta fundera på vad fan ska man göra åt saken då? Som föregående, det kommer alltid vara skillnader mellan könen, du pratar om löner och kvinnor som sexobjekt. Är det möjligt att detta är något oerhört naturligt egentligen? Jag säger inte att det är något positivt, jag säger bara att våra grotthjärnor får män att visa sin styrka hos cheferna och drar till sig uppmärksamhet från kvinnor på ett ofredande och orättfärdigade sätt. Män ÄR mer framåt, söker makt och styrka för att växa i sig själva… Det handlar inte om att de är bättre på sina jobb utan att män allt oftare är ledare. Inse att den världen du vill skapa aldrig kommer att uppnås sålänge det finns två kön. Det jag verkligen frågar mig är om jämställdhet handlar om pengar. Just gruppen kvinnor har kommit oerhört långt och blir inte sämre behandlade eller bemötta än män kanske t.o.m bättre. Invandrare är dock en grupp som har en bit kvar. Var lite nöjd för fan och gör något åt din egen inställning, sluta gnälla och istället tuffa till dig så ska du se att du lyckas mycket bättre i en mannens värld! Tack!"

Först läste jag den och tänkte; jaja, han är bara en dryg kille som Såklart trivs med sin överordnade ställning i samhället som enbart existerar baserat på det faktum att han fötts med en snopp. Vem bryr sig om honom och hans extremt könsessentiella åsikter?