Fotbolls-VM för damer har ju precis avslutats och jag tänkte ta tillfället i akt att skriva ett inlägg riktat till dem som klagar på damfotboll. Ett försvarstal, om ni så vill. Damfotboll är en av de mest hånade idrotterna jag vet, möjligtvis delat med damishockey (men det är inte en lika stor sport). Folk - mestadels killar/män, har jag märkt - snackar om hur oskickliga spelarna är, hur tråkigt det är att titta på och hur ett herrlag i Korpen skulle kunna vinna dam-VM. Nå, här kommer försvarstalet.
För det första - om damfotbollen hade ens en tiondel av herrfotbollens resurser skulle spelet se helt annorlunda ut. Jag säger inte att damfotboll per definition är tråkigt att titta på eller att nivån är så låg att man bara vill byta kanal när det visas på TV, för det tycker jag inte. Men nivån skulle kunna vara högre. Vad beror det på? Ja, inte är det då bristande vilja eller förmåga hos spelare och ledare. Men inget damlag i Sverige har (såvitt jag vet) råd att ha 20 spelare anställda på heltid medan varenda lag i herrarnas allsvenska har det. Det är väl självklart att tjejerna skulle vara betydligt bättre om de bara behövde koncentrera sig på fotbollen istället för att behöva ha ett jobb för att klara försörjningen.
Jag kan ta ett exempel som fanns med i Västerbottens-Kuriren för typ ett och ett halvt år sedan. De hade gjort en jämförelse mellan Umeå IK's lagkapten och Björklövens lagkapten (nu är ju Björklöven ett hockeylag, men ni kommer ändå se min poäng) och vad de tjänade per månad. UIK var vid den tidpunkten, eller hade varit i alla fall, ett av Europas bästa klubblag med flera SM-guld och Champions League-titlar. Deras lagkapten hade gjort över hundra landskamper och hade massvis av medaljer. Björklöven spelade då i näst högsta serien (och var, vill jag minnas, inte ett topplag) och den klubben har liksom ett SM-guld någonsin, och det var för mer än tjugo år sedan. Deras lagkapten hade inte gjort en enda landskamp. Han tjänade 85 000 i månaden, hon 30 000. Jag menar, ni förstår kanske varför damfotbollsspelare är i underläge gentemot herrarna?! Om ett hockeylag som inte ens tillhör de 20 bästa i landet kan betala sin kapten mer än dubbelt så mycket som ett av världens bästa klubblag på damsidan, ja då förstår man att damfotbollsspelare inte har det så himla lätt alla gånger. Tänk på det nästa gång ni klagar, vilken enorm insats de här tjejerna faktiskt gör.
En annan sak som irriterar mig är att man jämför damfotboll med herrfotboll och sedan klankar ner på damerna. I vilken annan idrott gör man så? Är det någon som hånar kvinnliga friidrottare för att de inte springer lika fort, inte hoppar lika högt, inte kastar lika långt som sina manliga kollegor? Är det någon som hånar kvinnliga simmare för att de är långsammare än männen? Förväntar sig folk att damlandslaget i handboll ska spela jämnt med herrlandslaget? Förväntar sig folk att kvinnliga golfare ska mäta sig med manliga? Jag säger ingenting om denna uppdelning eller om det är det bästa/enda sättet att organisera tävlingsidrotten, utan jag försöker bara visa på det ologiska och orättvisa i att hacka på damfotboll som sämre än herrfotboll när man inte gör så när det gäller andra idrotter.
Sedan är det ju den klassiska klyschan att alla kvinnliga fotbollsspelare är lesbiska och/eller "okvinnliga". För det första - vad fan spelar det för roll? Vem bryr sig? För det andra - om ni bara visste hur många homosexuella manliga fotbollsspelare det finns... jag har läst att det typ finns en kille i Sverige (i herrarnas allsvenska) som är öppet homosexuell och han blir typ utfryst.J ag kan tyvärr inte länka till någon artikel om honom så ni får ta mig på mitt ord, men att ingen manlig fotbollsspelare är öppen med sin (homo)sexualitet betyder inte att alla är hetero. Med tanke på hur homosexuella bemöts på många arenor i dagens samhälle är det inte alls konstigt om man inte vill vara öppen med det. Och det här med "okvinnliga" orkar jag inte ens gå in på... seriöst, det känns så himla mossigt att det inte är sant. Välkommen till 2000-talet, liksom.
Avslutningsvis vill jag bara säga att alla som klagar på damfotboll på grund av ovanstående är dumma i huvudet. Om ni hade hälften så mycket hjärta och talang som de här tjejerna skulle ni vara i fotbollslandslaget själva och inte sitta hemma och gnälla. Jag struntar fullständigt i om män "alltid är bättre på sport än kvinnor för att de av naturen är starkare och snabbare" - det är inte det som det här handlar om. Det handlar om att det är fruktansvärt respektlöst att klanka ner på människor som lägger hela sin själ i något de älskar och som dessutom presterar på högsta nivå.
För det första - om damfotbollen hade ens en tiondel av herrfotbollens resurser skulle spelet se helt annorlunda ut. Jag säger inte att damfotboll per definition är tråkigt att titta på eller att nivån är så låg att man bara vill byta kanal när det visas på TV, för det tycker jag inte. Men nivån skulle kunna vara högre. Vad beror det på? Ja, inte är det då bristande vilja eller förmåga hos spelare och ledare. Men inget damlag i Sverige har (såvitt jag vet) råd att ha 20 spelare anställda på heltid medan varenda lag i herrarnas allsvenska har det. Det är väl självklart att tjejerna skulle vara betydligt bättre om de bara behövde koncentrera sig på fotbollen istället för att behöva ha ett jobb för att klara försörjningen.
Jag kan ta ett exempel som fanns med i Västerbottens-Kuriren för typ ett och ett halvt år sedan. De hade gjort en jämförelse mellan Umeå IK's lagkapten och Björklövens lagkapten (nu är ju Björklöven ett hockeylag, men ni kommer ändå se min poäng) och vad de tjänade per månad. UIK var vid den tidpunkten, eller hade varit i alla fall, ett av Europas bästa klubblag med flera SM-guld och Champions League-titlar. Deras lagkapten hade gjort över hundra landskamper och hade massvis av medaljer. Björklöven spelade då i näst högsta serien (och var, vill jag minnas, inte ett topplag) och den klubben har liksom ett SM-guld någonsin, och det var för mer än tjugo år sedan. Deras lagkapten hade inte gjort en enda landskamp. Han tjänade 85 000 i månaden, hon 30 000. Jag menar, ni förstår kanske varför damfotbollsspelare är i underläge gentemot herrarna?! Om ett hockeylag som inte ens tillhör de 20 bästa i landet kan betala sin kapten mer än dubbelt så mycket som ett av världens bästa klubblag på damsidan, ja då förstår man att damfotbollsspelare inte har det så himla lätt alla gånger. Tänk på det nästa gång ni klagar, vilken enorm insats de här tjejerna faktiskt gör.
En annan sak som irriterar mig är att man jämför damfotboll med herrfotboll och sedan klankar ner på damerna. I vilken annan idrott gör man så? Är det någon som hånar kvinnliga friidrottare för att de inte springer lika fort, inte hoppar lika högt, inte kastar lika långt som sina manliga kollegor? Är det någon som hånar kvinnliga simmare för att de är långsammare än männen? Förväntar sig folk att damlandslaget i handboll ska spela jämnt med herrlandslaget? Förväntar sig folk att kvinnliga golfare ska mäta sig med manliga? Jag säger ingenting om denna uppdelning eller om det är det bästa/enda sättet att organisera tävlingsidrotten, utan jag försöker bara visa på det ologiska och orättvisa i att hacka på damfotboll som sämre än herrfotboll när man inte gör så när det gäller andra idrotter.
Sedan är det ju den klassiska klyschan att alla kvinnliga fotbollsspelare är lesbiska och/eller "okvinnliga". För det första - vad fan spelar det för roll? Vem bryr sig? För det andra - om ni bara visste hur många homosexuella manliga fotbollsspelare det finns... jag har läst att det typ finns en kille i Sverige (i herrarnas allsvenska) som är öppet homosexuell och han blir typ utfryst.J ag kan tyvärr inte länka till någon artikel om honom så ni får ta mig på mitt ord, men att ingen manlig fotbollsspelare är öppen med sin (homo)sexualitet betyder inte att alla är hetero. Med tanke på hur homosexuella bemöts på många arenor i dagens samhälle är det inte alls konstigt om man inte vill vara öppen med det. Och det här med "okvinnliga" orkar jag inte ens gå in på... seriöst, det känns så himla mossigt att det inte är sant. Välkommen till 2000-talet, liksom.
Avslutningsvis vill jag bara säga att alla som klagar på damfotboll på grund av ovanstående är dumma i huvudet. Om ni hade hälften så mycket hjärta och talang som de här tjejerna skulle ni vara i fotbollslandslaget själva och inte sitta hemma och gnälla. Jag struntar fullständigt i om män "alltid är bättre på sport än kvinnor för att de av naturen är starkare och snabbare" - det är inte det som det här handlar om. Det handlar om att det är fruktansvärt respektlöst att klanka ner på människor som lägger hela sin själ i något de älskar och som dessutom presterar på högsta nivå.
Hm, det var kanske lite väl långt... nåja, jag ska tänka på det nästa gång :)
SvaraRaderaFast jag tycker ändå att det är okej med långa inlägg, ibland behöver man ju ta sig utrymme för att riktigt fullfölja sina resonemang. Så länge en blandar upp med korta inlägg och inte skriver uppsatser varenda gång så är det väl inget problem egentligen :)
SvaraRadera