Tänkte nu ge mitt eget, högst personliga, svar på frågan som ställs varje gång någon besöker bloggen; "varför feminism?". Varför är jag feminist? Jag, en helt vanlig 20-årig tjej som aldrig varit politiskt aktiv? För mig är feminism något som går bortom politiska ideologier. Feminism är inte luddigt eller spretigt. Det är inte en sektliknande ideologi som lär ut att män är djur. Den kräver inte lesbianism eller att man underkastar sig utseende- och beteendemässiga regler. Feminism handlar om mänsklighet. Att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i livet och samhället. Det låter som demokrati, eller hur? Men där demokratin ser till de formella rättigheterna ser feminismen de mekanismer som gör att människor förblir ojämlika, trots att de rent lagligt sett har samma rättigheter. Feminism ser diskriminering som baseras på kön, sexualitet, ras och även funktion. Feminism är obekvämt för att den påpekar en sanning som vi inte vill höra, en verklighet där den jämställdhet vi är så stolta över knakar i fogarna.
Jag är feminist för att jag tycker det är fel att det finns länder där homosexualitet är belagt med dödsstraff. Jag är feminist för att jag tycker det är fel att unga flickor könsstympas som ett sätt att kontrollera deras sexuella liv. Jag är feminist för att jag tycker det är fel att kvinnor ska behöva vara rädda för att gå ute ensamma på kvällarna, för att jag tycker det är fel att pojkar fostras in i en mansroll som domineras av våld, för att jag tycker det är fel att kön, sexualitet, ras och funktion spelar roll för hur andra uppfattar en människas värde. Jag är helt enkelt feminist för att allt annat vore hyckleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar