Mansroll och sexuella trakasserier i unga åldrar

Jag blir, av många skäl, illa berörd av att läsa den här artikeln om en tioårig flicka som utsatts för sexuella trakasserier. En av anledningarna är att skolan upprepade gånger har valt att ignorera och förringa det som pågår, bland annat genom att ursäkta den jämnåriga förövarens beteende med att pojken var "förtjust" i flickan.

Ungefär som att den man som misshandlar sin fru bara gör det för att han älskar henne.

Områdeschefen Laila Svensson förklarar händelserna med att kontakt med media, filmer och internet har gjort grovt språk och könsord till vardagsmat för barnen, och att de inte förstår att användandet av sådana ord kan såra människors känslor. Det håller jag inte riktigt med om, kalla mig cynisk men jag tror att barn förstår mycket mer än vi ger dem cred för. De vet nog precis hur de ska gå tillväga, vilka ord och gester de ska använda, för att uppnå önskad effekt, för att förudmjuka och förnedra en annan människa. Men det är beside the point.

Något som jag reagerar på är bristen av genusproblematisering i artikeln. Jag skulle säga att det centrala problemet, anledningen att skolan anser sig kunna bortförklara eller ignorera grova sexuella trakasserier av ett barn, är den syn på män och pojkar som finns i samhället. "Pojkar är så, de gör saker och menar inte att såra" är det lätt att tänka. Bah. Ursäkta mig, men jag köper inte att alla av manligt kön kommer in i denna värld programmerade till att vara känslodyslektiker som inte kan visa omtanke och kärlek på annat sätt än genom att tvinga sig inpå någons kropp eller kalla dem för sårande tillmälen. Det faktum att den förklaringsmodellen ens finns pekar på hur sjuk den rådande mansrollen är. Kan vi verkligen inte ge små pojkar bättre verktyg för att visa känslor än att använda sig av sexualiserat våld så lever vi i ett djupt tragiskt samhälle.

Jag säger inte att ökat arbete med genus i skolan helt skulle utrota sexuella trakasserier, men det vore faktiskt en början att ta itu med det underliggande problemet istället för att bara försöka minimera skadan när den väl uppstått. I bästa fall hjälper det, i värsta fall är det verkningslöst men någon skada gör det knappast.