Orättvisor vid ofrivillig barnlöshet

Barndebatten har stått i fullan blom i VK (Västerbottens-Kuriren, för er ickeinbitna norrlänningar). Det handlar alltså: om rättigheten att skaffa barn. Hur nuvarande lagstiftning som råder i VVL* missgynnar minoriteter såsom ensamstående kvinnor med önskan att skaffa barn, och även homosexuella par.

Först vill jag reda ut min generella åsikt i frågan: Det är ingen "mänsklig rättighet" att skaffa barn. Det skall snarare ses som en möjlighet. Och den orättfärdiga diskriminering jag skall beröra nedanför är inte välkommen i ett demokratiskt samhälle.

Debatten går främst ut på att ena lägret inte tycker att det är lämpligt att landstingspengar (dvs skattepengar) skall gå till att homosexuella par och ensamstående skall få hjälp till assisterad befruktning och IVF. Här är t.ex ett smaskigt citat av en läsare, ur VK (tisdag 17 april, 2012, s.7), som VK tagit från sin hemsida. Citatet visar hur denna gruppering känner i frågan:

"Att skaffa barn är ingen absolut rättighet för alla. Förstår inte hur man kan tro det? Jag är inte intresserad av att låta mina skattepengar gå till de som inte ens försöker skaffa barn på naturlig väg."

Sköna åsikter minsann. Vi homosexuella är ju så idiotiska som inte ens försöker! På naturlig väg!! Framför allt är alla ensamma kvinnor dumma i huvudet, som inte går på krogen och hittar en någorlunda snygg karl att knulla utan kondom med. Liksom, vill ha man barn måste man ju försöka åtminstone!

Den andra parten i frågan, anser att det handlar mer om att dagslägets lagar bidrar till en genomgående diskriminering, och till en skev familjebildningssyn som endast gynnar de som lever upp till tvåsamhetsnormen och heteronormen. Dessa är kritiska till synen på att en far och en mor är ett måste för att trygga ett barns uppväxt. Detta handlar mycket om förväntningar på kön: att ett barn måste ha en "manlig" förebild och en "kvinnlig" förebild. Här är ett annat citat från en annan läsare som vidhåller denna åsikt:

"För min del är jag förbannad och less på att VÄLDIGT mycket skattepengar går åt till att fixa till sjukdomstillstånd som folk skaffat sig på egen hand genom rökning, alkohol, idiotsporter eller ren dumhet. Att hjälpa ett fåtal samkönade par få barn = en investering för samhället! Skulle kosta blott en bråkdel av allt det landstinget bekostar av ovanstående."

Saken är den, att när ett heterosexuellt par lider av ofrivillig barnlöshet, så kan de gå till Landstinget och be om hjälp. Till svar får dessa då att: "Försök i två år - om det fortfarande inte gått då, så får ni assisterad befruktning med de tre första insemineringstillfällena bekostade av oss.". Till en kostnad av: patientavgift 300:- . För ett samkönat par blir svaret istället: "Betala 12 000:- för varje inseminationsförsök, så fixar vi detta.". Ensamstående mödrar får så vitt jag vet inte ens genomgå denna procedur i Sverige, varför många väljer att åka till Danmark istället. Nackdelen med detta är att all inseminering i Danmark sker med anonyma spermadonatorer - vilket innebär att barnen, om de så önskar i vuxen ålder, aldrig kan ta reda på sitt ursprung.

I Sverige, har alla insemineringsbarn till lesbiska rätt att vid 18 års ålder få reda på uppgifter om spermadonatorn, eller "pappa" om det nu kan anses legitimt att benämna denna främmande individ med detta begrepp. Även om det kan kännas skevt och onödigt, anser jag ändå att en människa borde ha rätt till att få ta reda på sitt ursprung om denne önskar som vuxen.

Argumentet till denna systematiska diskriminering som Landstinget i Västerbotten bedriver - efter lagstiftat och domstolsbeprövat beslut - är att "ofrivillig barnlöshet hos heterosexuella är en sjukdomsbaserad situation." och då går motargumentet i samma riktning att "Eftersom homosexuella inte anses vara sjuka eller inneha psykisk eller fysisk sjukdom, så bör de inte heller vara berättigade detta stöd av Landstinget.".

Till saken hör att sexualitet inte är självvalt. Jag är absolut INTE biologist som antyder att man föds med sin sexualitet - för jag är övertygad om att såväl kön som sexualitet är fullständigt socialt och kulturellt konstruerat. Men likväl: Lever man i ett homosexuellt förhållande, så kan man inte få barn på naturlig väg.

Önskan kan vara lika stark ändå.

Därför, så måste lagarna ändras och jämställas. Inte för att det är en rättighet att skaffa barn, för det är det inte. Men för att möjligheten måste finnas, för de som vill. Och för att diskriminering inte hör hemma i "världens mest demokratiska och jämställda land". Det är väldigt få lesbiska par som genomför insemination i Västerbotten per år, jag har inga exakta siffror men det är ett litet antal, förmodligen under 20 st. Därav skulle det inte bidra till katastrofala budgetunderskott, alla dessa påståenden är falska. Det skulle förmodligen inte ens märkas i ekonomin.

Detta handlar ENDAST om en gammal skev syn på vad familjebildning är och borde vara. Likt KD's argumentationslinje: "Barn har alltid rätt till en far och en mor. Något annat vill vi inte se."

Vill man ens gå igenom proceduren av insemination (jag förväntar mig att detta är en otroligt påfrestande psykisk situation som tar lång tid) så är man väldigt seriös i sin önskan att skaffa ett barn. Det inte sagt att man per automatik blir bra föräldrar. Men jag tål inte argumentet om att heterosexuella endast pga sin sexualitet skulle vara inskrivna som "bra föräldrar". Vem som helst bland funktionella heterosexuella kan skaffa barn hur lätt som helst, även folk som kanske egentligen inte borde ha barn (pga egna sociala problem och dylikt som kan försvåra ett barns uppväxt). Så därför ser jag ingen som helst anledning till att homosexuella inte borde få ges möjlighet till detta också.

Det som är mest irriterande i denna fråga, är att det skiljer sig enormt mellan olika landsting i frågan. I vissa landsting sker inte denna systematiska diskriminering av barnlösa homosexuella. Därför kan det aldrig finnas argument till att VLL* inte borde efterfölja detta också.

Vi lever i en snäv värld.





*Västerbottens Läns Landsting