Jag har länge varit tvetydig till fenomenet könskvotering. Det är ingen självklarhet att man som feminist är för det, det råder nog också ganska delade uppfattningar om detta inom feministvärlden. Men på senare tid har jag funderat lite närmare på begreppet och dess direkta konsekvenser, och har samtidigt känt en större optimism gentemot det.
Det menas alltså: att man i sammanhang som uteslutande är starkt överrepresenterade av män (t.ex i bolagsstyrelser, börsnoterade bolag, mansdominerande yrken såsom hantverksyrken etc, i länders parlament osv) lagstiftar om att en viss procent av de människor som tilldelas plats i detta sammanhang, skall vara kvinnor. (Självklart inkluderar också könskvotering att kvotera in män i yrken där kvinnor är överrepresenterade, som vård och omsorg, men detta kommer inte diskuteras av mig i det här inlägget)
Folk kan känna skepsis mot detta, eftersom att det så att säga "påtvingar" en redan inrutad struktur något som inte skett naturligt. Många anger detta som argument: "Jag är för jämställdhet, men den måste komma naturligt, av sig själv. Man kan aldrig påtvinga förändring - så odemokratiskt!". Ett annat vanligt argument är argumentet om kompetens: "Kompetensförlust skall aldrig ske till fördel för ett påtvingat jämställt samhälle. Det måste vara rätt man på rätt plats, som är utgångspunkten. Inga jävla jämlikhetsprojekt."
Nu skall jag bryta ned argument nr ett:
Självfallet är det inte en önskvärd värld man lever i, om man måste lagstifta om en rättvis och väl representerad fördelning i t.ex ett parlament. Men faktum är: vi lever inte i en önskvärd värld. Det finns statistik och undersökningar på att parlament med 80% män företräder de frågor som män generellt bryr sig mer om, medan samma sorts parlament ägnar betydligt mycket mindre tid och pengar på att diskutera frågor som rör jämställdhet, kvinnors rätt till lika lön, omsorgsfrågor etc. Det är ett faktum: att parlament som har ca 40-50% kvinnor i parlamentet, ägnar sig betydligt mer tid åt frågor som rör offentlig sektor (som ju är en verksamhet överrepresenterad av kvinnor, som vi vet.)
Som det ser ut nu: så sker det en subtil, social kvotering för män. Det innebär, att det är meriterande i sig, att vara man. I ett sammanhang där en man och en kvinna söker samma chefstjänst, och kvinnan har högre och bättre meriter än mannen, så tilldelas tjänsten oftare mannen, än kvinnan. Helt enkelt för att de som sitter på arbetstilldelande position oftare gynnar sitt eget kön framför det motsatta (finns forskning på att arbetsgivare hellre ger jobb till folk som liknar de själva i viss mån, så även i kön). Och vilka är det som i de flesta sammanhang sitter på dessa poster? Just det, män.
Därför kommer kvinnor aldrig någonsin ges möjlighet till inträde till dessa svåråtkomliga positioner, och skall man vänta på en "naturlig utveckling", tja, då får man vänta hundratals år. Eftersom att kvinnor inte heller är en "minoritet" utan faktiskt är 50% av befolkningen, så är det ytterst viktigt att denna stora grupp också företräds i alla viktiga sammanhang.
Hur demokratiskt är det, att man föds med privilegier, samma stund som man föds som man?
För att fortsätta att bryta ned argument nr två:
Detta argument gör mig så fruktansvärt förbannad. Vad är det som säger, att det bara finns kompetenta män inom vissa områden? I alla sammanhang där det finns en kompetent man, finns också en kompetent kvinna. Könskvotering handlar inte om att överrepresentera ett av könen till fördel för kvinnor, eller om att folk skall väljas in till sina platser för att de har bröst och slida. Självfallet kvoterar man in kompetenta personer - allt annat vore vansinne! Som att man i parlament skulle kvotera in kvinnor utan politisk aktivitet eller kompetens inom det partipolitiska arbetet! Fullständigt vansinne. Ett argument som antyder att kvinnor är sämre och dummare än män. Ett inskränkt argument, med andra ord.
Slutligen kan påpekas: att om världen är skev, och män alltid har betydligt mer fördelar och möjligheter än kvinnor, och samhället själv INTE KAN råda bot på dessa skeva strukturer, så måste man ibland tillsätta lagar som skapar ordning och reda på denna befintliga oreda.
Tanken med kvotering är, att det skall leda till förändrade samhällsnormeringar och attityder - vilket i framtiden kommer leda till att kvotering slutligen kan slopas - helt enkelt för att det inte kommer behövas mer.
För att nå en utopi, måste man ibland piska fram lite resultat. För att förändring alls skall kunna ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar