Kort om kort hår

Tänkte skriva ett inlägg om hår. Och det ska faktiskt handla om håret på huvudet, ett relativt ofarligt och oladdat område i jämförelse med typ hår i armhålan och på benen/mellan benen. Men ändå inte helt utan betydelse, som vi alla snart ska bli varse.

Jag identifierar mig som tjej, har alltid gjort, och alla som känner mig ser mig som tjej. När jag var nio år klippte jag håret kort för första gången - alltså riktigt kort. Jag tyckte det var en kul grej då och tänkte inte mer på det, men eftersom jag aldrig sparade ut det igen och fortfarande har kort hår så har jag hunnit möta väldigt många olika reaktioner och också hunnit fundera väldigt mycket på det här med att som tjej ha kort hår. Man kan tro att det inte är så himla stor grej numera, att det har hänt rätt mycket sedan den där dagen för mer än tio år sedan, men jag blir fortfarande förvånad ibland för att det framkallar reaktioner.


Det har hänt vid flera tillfällen att jag har blivit misstagen för att vara kille, och senaste gången det hände så var jag sexton år. För er som aldrig har sett mig IRL så kan jag upplysa er om att min kroppsbyggnad är långt ifrån androgyn, varken nu eller då. Men det räckte alltså med kort hår, avsaknad av smink och ett par säckiga jeans för att bli misstagen för kille år 2007.

Nu för tiden blir jag inte längre misstagen för att vara kille, vilket kan bero på att jag klär mig lite mer "feminint" än när jag var sexton. Tur att folk numera kan avgöra på min klädsel vilket kön jag rimligtvis bör tillhöra, eftersom håret verkar göra dem förvirrade! Däremot har jag börjat inse att folk istället tror att jag är lesbisk, vilket gör mig oerhört förvånad eftersom jag aldrig tänkt på mig själv som något annat än hetero. När jag började en ny kurs på universitetet fick jag veta i efterhand att det första intrycket några i klassen fått var att jag var lesbisk. Och hur avgör man det när man aldrig har pratat med personen? Jag hade tajta jeans och en tajt jeansskjorta den dagen, och hade omsorgsfullt lagt på mascara och gjort mig fin innan jag gick till uni. Så vad var den utlösande faktorn? Låt oss jämföra två scenarion.

Kort hår, har läst genusvetenskap, gillar att gymma - definitivt flata?

Långt hår, har läst genusvetenskap, gillar att gymma - absolut hetero?

Vad tror ni? Hade första intrycket varit "lesbisk" om jag istället haft ett långt böljande svall? Jag tror inte det. Jag tror att det även idag, 2012, räcker med kort hår för att folk ska få förutfattade meningar om en kvinnas sexualitet. Har man kort hår måste man överkompensera resten av sin kvinnlighet för att passera som hetero. Även idag, 2012, sitter kvinnligheten så oerhört hårt fast i håret. Jag ser i princip aldrig tjejer yngre än 20 som har kort hår. En i min nuvarande klass, som gick på samma gymnasieskola som jag, kände igen mig på gymnasiet eftersom jag var "den andra med kort hår". Varför är det fortfarande en så himla stor grej? Det är bara hår. Herregud.

Ja, frågan är väl vart jag vill komma med det här inlägget. Och egentligen vill jag bara belysa det faktum att fördomar om kön och sexualitet fortfarande är väldigt fast rotade i våra hjärnor. Att kvinnlighet är en form av kapital som en investerar i, och kort hår innebär en kapitalförlust som måste kompenseras med andra kvinnlighetsmarkörer för att en ska bli en riktig kvinna (och en riktig kvinna är heterosexuell). Jag kompenserar inte nog mycket, och då tror folk att jag är lesbisk. Vi kanske inte är så frigjorda som vi tror?