Det finns ett fenomen som jag irriterar mig väldigt mycket på, som ibland uppstår när man diskuterar feminism. Jag som feminist kan försöka visa på hur historien skrivits av män, om män, att män har haft och fortfarande innehar majoriteten av de ledande positionerna inom väldigt många områden - ekonomi och politik till exempel, för att nämna två hyfsat stora arenor. Folk lyssnar och nickar, men tar sedan till "undantagsargumentet" - nämligen att de framhåller några kvinnor som varit/är mäktiga och framgångsrika och sedan tycker de liksom att diskussionen är över. Vadå, det har väl funnits hela samhällen som varit matriarkat? Vadå, vi har väl lika många kvinnliga ministrar som manliga? Vadå, drottning Kristina då? Vadå????????
Det här gäller även andra områden, till exempel kultur. Om man vågar hävda att de flesta filmer inte skulle klara ett "enkelt" Bechdel-test, får man en (oftast rätt kort) uppräkning på filmer som handlar om kvinnor och sedan anses man motbevisad. Alla filmer handlar inte alls om män, för det finns filmer som handlar om kvinnor!
Den här sortens argument är idiotiska. So what om 5% av alla filmer handlar om kvinnor - rättfärdigar det att 95% handlar om män?! So what om vi har 50-50 i regeringen - rättfärdigar det att vi ALDRIG haft någon kvinnlig statsminister och att bara två av riksdagspartierna har kvinnliga partiledare? So what om det har funnits några mäktiga kvinnliga härskare och några skriftlösa kulturer som varit matriarkat - rättfärdigar det att alla andra härskare varit män och att i stort sett alla samhällen, inklusive det vi lever i nu, är patriarkala? Det faller ju på sin egen orimlighet!
Det enda den här sortens argument egentligen bevisar är den poäng som många feminister länge försökt göra - kvinnan är bara undantaget som bekräftar (den manliga) regeln.
Huvudet på spiken! Det brukar väldigt ofta vara besserwissrar som kommer med dessa motargument, därtill. Sorgligt ofta även folk som faktiskt är allmänbildade. Man skulle kunna vända samma sak med svarta kontra vita, och hitta samma system. Hur många i riksdagen är svarta, t.ex? Hur många svarta kvinnor finns det?
SvaraRaderaDen största frågan jag känner: Varför är alltid (män)niskor som överlag faktiskt är intelligenta, så otroligt ofta antifeminister och istället s.k "humanister"? Varför kan man inte vara både humanist, altruist, pacifist och feminist parallellt? Som om det voro tvunget att vara motpoler...
Folk har fördomar om feminister och därför bestämmer de sig för att "aldrig läsa någon jävla genuskurs" vilket gör att de förblir ganska inskränkta i sin syn på feminism. Har aldrig hört talas om någon som gått en kurs i genusvetenskap och fortfarande är extremt antifeministisk. Och så har vi ju den klassiska: "ja, feminismen var ju bra från början när det VAR ojämställt, men nu har den gått lite för långt."
SvaraRadera