Inskränkthetens era

På 90-talet fick feminismen ett stort uppsving. Postkoloniala teorier, hbtq-frågor och kvinnans rätt i offentligheten kom upp på tapeten. Vad är kön? Finns kön? Runt många frågor samlades mången människor för att ta upp kampen. Igen. Som så många gånger tidigare.

Hur har förhållandena ändrats från då till nu? Väldigt mycket. Pär Ström tågade fram med sin paradoxala retorik om att han var "jämställdist" men emot feminism (som om det bara fanns en enda feminism. och som om jämställdhetsönskan och feminism var motsatta ting). Nuvarande jämställdhetsminister vill inte heller kalla sig feminist:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/13-ministrar-sager-nej-till-feminism_191337.svd

Den expanderande antifeminismens vingar skulle åter få slå sina självsäkra slag. På internetforum florerar det bittra kvinnohatet till fullo. Även facebookdebatten "Ta håret tillbaka" visade tydligt på denna tendens. För fy fan, vilka tror de där feministerna att de är, egentligen? Bittra, orakade, uppkäftiga, manshaftiga manshatare! Patrask!

Tydligt kan man se, som alltid förr i historien; att när hela världen står i global ekonomisk kris, tenderar folk att eftersöka syndabocken i det hela. Kvinnor är nog kanske inte den främsta måltavlan i detta sammanhang, men däremot: folk från andra delar av världen. Främlingsfientliga grupperingar har inte på länge varit så utbredda och aggressiva - med vilja till aktivism - som nu.

Dessa främlingsfientliga extremister delar likväl också Breiviks avsky mot kulturmarxismen och mångkulturalismen som existerar i vår samtid. Vad den gemensamma nämnaren återfinns: är som bekant i kvinnohatet.

Jag märker otroligt ofta ett samband mellan islamofobi och antifeministiska värderingar. Där "vi-och-de"-tänket inte vet några gränser. Ofta låter retoriken: "I Sverige har vi det jämställt, men däremot - i Mellanöstern - Ja där behandlar de minsann inte sina kvinnor väl! Där tvingar de på dessa stackare slöja! Och burka! Där slår alla sina fruar! Och sen ska de komma hit och våldta våra kvinnor! Samhällets avskum!". Generaliseringarnas högborg, minsann. Men trots att de har dessa "kvinnovurmande" tankegångar, tycks de inte se att det strukturella förtrycket faktiskt finns på hemmaplan också. Att folk i Sverige har helt olika lönesättning beroende på vilket kön som befinner sig innanför byxorna tycks helt irrelevant: för här slipper ju åtminstone kvinnor bära den förtryckande slöjan.

Ofta följer en fördomsfylld tanke hand i hand med en annan. En människa som ägnar sin tid till hat och okunskap, kan alltid hitta fler och fler offer att gräma sig över. Först hatar man invandrare, sedan homosexuella, kvinnor, religiösa, ungdomar, och så vidare. Sorgligt är, att dessa folk inte lyckas göra den kopplingen: att hat alltid är en konsekvens av okunskap eller oförstående och inacceptans.

Folk försöker inte tillräckligt med att förstå sina medmänniskor och deras situationer. Medmänsklighet och empatiska tankegångar, är svaret på problemet. En människa som är ödmjuk inför sin omgivning, lär sig också att älska sin nästa.

Oavsett om denna nästa råkar vara en tant eller en Peruan.